ja då var man tillbaka där man startade igen...eh...sommaren har ju definitivt tagit slut, så har också jobbet...då var man tillbaka till sina sket pass i åhus, som absolut INTE betalar hyran... de nappar ingenstans och för tillfället vill jag bara sjunka genom jorden.
Jag vet vilka som står mig närmast och jag vet att ni alltid kommer finnas vid min sida, men nu är jag tillbaka på ruta ett och allt suger..IGEN.. ungefär som det alltid gör vid denna tidpunkt sen studenten.. Nej man ska inte tycka synd om sig själv och JA de är bara JAG som kan rätta till min situation..men vad gör man när orken tar slut,hjärnan är på smester och allt känns hopplöst!? Jag har mitt ljus...PG,du finns vid sidan om mig och jag älskar dig över allt annat..
Positivt är alla mina nya vänner... eh utan er hade allt verkligen varit hopplöst...vilken sammanhållning, vilket gäng ni är...Jag är helt såld, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, glad är jag iaf att jag fått chansen att träffa och lära känna er. Förra veckan tillbringades i GBG,jag trivs där...med er... Det var chill i soffan, de var fest,dans, kräfskiva o lite födelsedags fest...Härligt.. Ja jag funderar på att dra naturligtvis, men jag är ju medveten om att livet uppe hos er blir verklighet för mig med... och om jag inte trivs med mig själv...om jag inte orkar med mig själv, hur ska ni då palla med mig? Hur som helst...så Jag gillar er skarpt!
Ja det är på tiden att jag rycker upp mig...snälla någon som kan ge mig en hand, ett steg i rätt riktning...någon som vill puscha mig till att bestämma mig för vad som är rätt?
När jag tittar på min lägenhet, jag älskar den....men det fattas något/någon... ibland trivs jag ibland inte... funderingarna är många så de e väl lika bra att jag slutar trycka här och försöker komma igång.. MAMMA tack för att du finns, jag älskar dig!
Jag vet vilka som står mig närmast och jag vet att ni alltid kommer finnas vid min sida, men nu är jag tillbaka på ruta ett och allt suger..IGEN.. ungefär som det alltid gör vid denna tidpunkt sen studenten.. Nej man ska inte tycka synd om sig själv och JA de är bara JAG som kan rätta till min situation..men vad gör man när orken tar slut,hjärnan är på smester och allt känns hopplöst!? Jag har mitt ljus...PG,du finns vid sidan om mig och jag älskar dig över allt annat..
Positivt är alla mina nya vänner... eh utan er hade allt verkligen varit hopplöst...vilken sammanhållning, vilket gäng ni är...Jag är helt såld, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, glad är jag iaf att jag fått chansen att träffa och lära känna er. Förra veckan tillbringades i GBG,jag trivs där...med er... Det var chill i soffan, de var fest,dans, kräfskiva o lite födelsedags fest...Härligt.. Ja jag funderar på att dra naturligtvis, men jag är ju medveten om att livet uppe hos er blir verklighet för mig med... och om jag inte trivs med mig själv...om jag inte orkar med mig själv, hur ska ni då palla med mig? Hur som helst...så Jag gillar er skarpt!
Ja det är på tiden att jag rycker upp mig...snälla någon som kan ge mig en hand, ett steg i rätt riktning...någon som vill puscha mig till att bestämma mig för vad som är rätt?
När jag tittar på min lägenhet, jag älskar den....men det fattas något/någon... ibland trivs jag ibland inte... funderingarna är många så de e väl lika bra att jag slutar trycka här och försöker komma igång.. MAMMA tack för att du finns, jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar